Det var en gång en trummis som kallades för Rolle. Han spelade i ett band som fick en förfrågan om att spela på ett bröllop i Föllinge. Tyvärr kunde inte hans band ta på sig spelningen, men Rolle ville ändå åka iväg och spela. För att göra det måste han ju hitta några musiker som kunde tänka sig att på ett par veckor repa in 40-50 låtar och dra iväg för en enda spelning. Vem ska jag ringa? tänkte Rolle, jo Martin brukar ju vara pigg på att ta på sig alla möjliga speljobb. Så Rolle fattade telefonen och ringde. Martin tyckte att det skulle bli ett hästjobb att repa in så mycket på så kort tid, så självklart att jag ställer upp, sa han. Men vi behöver lite mer folk. Om jag spelar bas så kanske vi kan ringa Mats och kolla om han hänger på och spelar gitarr sa Martin. Bra idé tyckte Rolle, som dessutom föreslog att han skulle ringa sin kusin Tord, som också spelar gitarr. Sagt och gjort, Martin ringde Mats (en fd hårdrockare som mest spelar blues idag) och Rolle ringde sin kusin. Jodå båda två var pigga på att ställa upp. Gänget träffades ett par gånger för att repa, och sedan for de iväg till Föllinge för att göra succé......


Ett halvår senare tyckte Rolle och Martin att de kanske skulle göra några fler speljobb. Mats tyckte inte riktigt att han den tid som behövdes för att hoppa på detta projekt på heltid så att säga. Så det behövdes nytt folk. Rolle föreslog att han skulle ringa en gammal barndoms kamrat som heter Jörgen och fråga om han hade lust att spela bas. Jörgen ställde gärna upp. Martin skulle nu spela gitarr istället. Efter några rep tyckte grabbarna att de behövde lite förstärkning på sång sidan. Martin förslog då att de skulle ringa Lina, som han hade spelat med ett par gånger i ett bluesband. De andra tyckte det var en bra idé, så Martin ringde Lina och frågade. Ja, det låter jättekul sa Lina, Jag är gärna med.


Så kom då den första spelningen, det var ett 50 års kalas i en liten by som heter Olden. Lokalen skulle vara en gammal gympasal. Vad bra tänkte Martin. Då kan jag testa mitt nya fina PA och min nya ljusrigg i en relativt stor lokal. De lastade Martins gammla turnébuss (en gammal blå och röd LT31, toppfart ca 85km/h) och började köra norrut. Vägen blev bara mindre och mindre. Till slut var den jätte liten och jätte smal. Och bara skog och skog och åter skog. Så äntligen kom de fram till spel platsen. Det var ingen stor gympasal, det var en pytteliten gympasal, på övervåningen dessutom. När de kom in i lokalen upptäckte de att det inte fanns någon scen...... Vart ska vi stå? Frågade Martin och Rolle. Vi tänkte ni skulle stå i redskaps skrubben sa födelsedagsbarnet glatt. Eh... jaha... hmh... men det är ju fullt med prylar sa Jörgen. Och det är inte större än 3*2 meter! Hur ska vi få plats? Det finns ju ingen ström heller sa Martin. Men efter lite omflyttande av redskap lyckades bandet i alla fall få plats i den lilla skrubben. Strömmen fick tas från ett trefas uttag som satt på ytterväggen våningen under. Tur man har en lång trefas kabel sa Martin och drog kabeln genom fönstret och ner till uttaget på nedervåningen. Ett par timmar senare räknande Rolle in till första låten på den första spelningen. Och resten är historia som man brukar säga...... Och bandet, det heter Bredbandet!